Mikaela - Judge me and I´ll prove you wrong.

Emelie:
Hej Mikaela.
Har röstat på din sko och tycker du har en otroligt fin och intressant blogg.
Roligt att höra om en tonårings liv hemifrån. :)

Men nu till sak, har länge undrat vad det är med din mormor.
Orkar du förklara? Du måste inte.

Tack och kram Emelie.


Svar;
Jo Emelie och ni andra som undrar.
Det är så att min mormor drabbades tyvärr för cancer i urinblåsan
för ett tag sedan.
Hon opererades och allt var frid och fröjd?
Nej tyvärr. Hon gick tillbaka för en vanlig kontroll för att se fall allt
hade gått bra men desvärre så var det kvar.
Det sitter i en muskel i urinblåsan så imorgon (torsdag 22/7) så ska
hon genomgå en 8 timmars operation och jag är jätte nervös även
att jag inte visar det för någon.
Det känns som att man borde vara van vid cancer vid det här laget.
Man har genomgått så otroligt mycket av det de senaste åren tycker jag...
Det som känns ännu sämre är att jag har inte träffat henne på ett
tag och ville följa med mamma upp till henne på onsdag men det får
jag inte.
Varför?
Hon (mormor) tycker att det är för jobbigt och det förstår man ju.
Men jag saknar henne mer än någonsin just nu och det är ännu jobbigare
att man inte får träffa henne!
Så under operationen så ska dom ta bort urinblåsa, äggstockar, livmoder
ah, you name it..
Så hon kommer att få gå med en stomipåse där urinet kommer att samlas.
Tja, jag vet inte vad mer jag ska skriva.
Detta påminner mig så otroligt mycket om för ett år sedan då Per nästan
precis hade fått sin cancer då jag skrev en text till honom.
Den väcker många tankar hos en när man idag sitter och läser den.
Fingrarna rör sig, tankarna går men man är egentligen inte medveten om
vad man skriver.
Jag kan inte säga mer än att alla mina tankar är hos mormor just nu och
det kommer till och med en tår i ögat när jag skriver detta.
Vill inte ens veta hur dåligt hon mår men ändå så vill man vara där och hjälpa
henne i denna smärta.
Även att jag kanske inte kan förstå hur jobbigt det är så vet jag ändå hur
det är att gå egenom cancern när någon i närheten har det eftersom att
detta tyvärr inte är första gången.
Tycker bara att det är en helvets sjukdom som inte borde få existera!
Trött på den!
Det drabbar dom som minst förtjänar det! Dom som verkligen verkligen
inte behöver det! Vill vara med henne nu, vill hålla hennes hand och
säga att allt blir bra, det kommer ordna sig. Per klarade sig så då gör du
också det!
Men jag vågar inte säga till någon hur rädd jag är att något ska gå snett
under operationen.
Jag vill inte gråta men det går inte att hålla emot tårarna, det är så jobbigt!
Jag vill visa henne att jag är stark och att jag finns där för henne, att alla finns
där för henne nu och vet att hon klarar sig!
Det är min mormor, min mormor klarar allt och lite till! Super mormor!

Jag kan alltså bara säga att det är otroligt jobbigt men jag vet att mormor
klarar sig genom detta!
Hon ska leva många år till, party tanten!